Mozarts sista plädering
Men han var ju endast skådespelare
---------------------------------
En trollflöjt spelar
sina lockande toner
är det porlande vatten
eller avfyrade kanoner?
Göteborgsoperan fylls
fina damer med herrar i knät
varav några grät
och andra tappade andan
när scenen vältrades av 1700-tals
propaganda
Varde vuxen! - du man på vägen
men ack, en kvinna
står i vägen
belägen
alldeles för nära
ditt förfall
Så spela min narr
och förvräng
min hägring
ta belägring av
denna oväntade
magkatarr
Fjärilar i magen?
HA!
Kärlek, hat
längtan efter en livskamrat
krockar
med jantelagen
En trollflöjt spelar
en lugnande melodi
en vaggvisa som vänar
om livets parodi
Emipri i romantikens tidsepok
- det utnötta och unika -
Ibland kan jag analysera allt för mycket
det är väl den där
lilla
naturvetaren i mig som spökar
som försöker se om regnbågen är
svart eller vit
om vi är rätt eller fel
om jag är splittrad eller hel
om du är en pusselbit
min saknade andra del
av själen
Ibland kan jag analysera för mycket
det är väl den där
lilla
drömmaren i mig som spökar
Vill måla alla känslor
ur svart och vitt
skapa fantasier ur dagdrömmeri
passa in i asymmetri
Vetenskapsmannen och
poeten förklarar:
av någon anledning
har hatiska ord
en högre penetrans
här i poesins vilda dans
runt livet
Ja tyvärr är det redan uppgjort
´kärleken´ är ett utnött ord
i ett simpelt försök av oss att fånga
det atmosfäriska
vi andas in
för att överleva
Vetenskapsmannen
och poeten förklarar:
krig
om dig och mig
Jag kapitulerar med
ordet
Oss
Barfota längtan
Varje vår vill jag
lära mig att hjula
och så klagar jag på mina
långa ben
skyller på att jag är för klen
(fast jag egentligen
bara är rädd
för en bula)
Noah - över 100 sidor logisk magi
Jag läste idag om embryologi
en föreläsning
på fyra timmar
och några extra timmar
bort
över havet
finns nu
Du
Ett barn, ett Er
som världen ser
Mekanismen är
enkel
Men att den
fula
morula
kunde konstrueras till
min Noah
är något
alla sidor i mina kursböcker
kan ändå inte förklara
Hur Rasmus och Sarah
fick liv att närvara
är trolleri
magi
är
överkurs
Dina perfekta händer
vänder
upp och ner
på logik
änglalik
matematik
Nykterhetskontroll
så kan du väl stanna för en kopp te?
Komma in
för en kort visit
bara så jag åter lär mig le
(dunk)
Nej, jag har aldrig tänkt på dig
bara drömt om att älska dig
accepterat
ensamt regerat
över högra halvan
av sängen
Om du ändå har vägarna förbi
så kan du väl stanna här ett tag?
det är väl en så
asketisk
helvetisk
lång väg tillbaka
(dunk-dunk)
I dunklet rusa, berusa mig på dig
dricka dig, älska dig
och återupplivas
när vi sedan kivas
om den högra halvan
av sängen
För visst har det alltid varit vi två
halvor
i en och samma
säng
Men vem fan har vägarna förbi
Norrland?
Akuten
Ett uppsåt
avslöjas på
röntgenplåt
Brutna revben
Hjärtat tröttnade väl på
att sitta
bakom galler
Hemligheter
på en klippa
Det är nog minst 70 meter dit upp
men hon ser inte mig här nere
Hon stabiliserar istället blicken
mot en högt cirkulerande örn
Idiotisk punkt
tänkte jag
för den är ju inte
stabil, stilla, som jag
Det går från
bris till kuling
och jag ser henne kisa
för att inte gråta av den piskande vinden
Och hon vinglar till
Febrilt börjar jag leta efter något
mjukt
som skulle kunna lindra hennes fall
Men berget blir inte mjukare, hur mycket jag än stampar och bankar på det
så jag sträcker ut mina armar och försöker
veckla ut min kropp
redo
trots att det är
70 meter
upp
och kvinnan kisande
stabiliserar fortfarande blicken mot den
högt cirkulerande örnen
Så sträcker även hon ut armarna
lite finurligt leende, trots att hon håller på att tappa balansen
och lyfter
bort från klippan
och låter den arga vinden
bli en lek
för den högt cirkulerande örnen
hade talat om för henne
hemligheten
om att kunna flyga
Det var bara inte jag som
hörde där
70 meter nedanför
Promenad i sommarregn
Jordens mulliga, söta
och mina strumpor
blir blöta
En hund tänker sig inte för
och slänger sig i älven
efter ett par änder
Jag vänder ansiktet upp mot den ändå
ganska ljusa himmelen och sträcker ut
mina händer
Kisar
när dropparna faller
av ren reflex
Jordiga dofter sprids
fyllda av energi
men folket jag möter rusar förbi
och grimaserande skyddar sig mot regnet
som om de hade allergi
regn vill ju bara ge dig sommartro
visa att världen åter kan
gro
tillåta dig
att gömma dig
låta
redan våta
kinder
gråta
utan att någon
kan döma dig
En hund tänker sig inte för
och slänger sig i älven
efter ett par änder
Han var ju ändå redan blöt
När Man Inte Orkar Mer
Ibland känns det lättare
att vända ryggen till,som att inget existerar därtill
Att bara glömma om hur allt var förut,
för att sedan börja om vid ett annat slut.
Citerat
Anna Malmenlid
Poeter.se
Arkimedes
Jag sitter på stranden
Med en pinne i handen
Ritar former, skapar normer
Jag försöker att beräkna
Kalkylera fram en förklaring
matematik, fysik och logik
Få ett svar
ur vad som var
Du har dina skor i handen
och låter den vita sanden
silas mellan tårna
och du klampar fram
- Rubba inte mina cirklar!
Skriker jag
Bakom förra årets solglasögon
Kannibalism
efter jag har marinerat dig
Ta näring från varje tugga
och njuta av all din smak
För jag dricker din glädjes skål
och festar på din kärleks alkohol
Bedövas, vill sövas
av dig, mitt kära mellanmål
Men att jag äter av dig, min vän
gör inte dig till min pojkvän
jag slukar endast din näring till mitt egos förtäring
Och jag söker alltid nya sätt, att bli mätt
fast jag vet att det inte är rätt
att tröstäta
Jag har förstått att
det kan leda till
en
hjärtinfarkt
Men vad jag förstår
gäller det bara för hjärtan
som fortfarande slår
* Minnesblund
hoppades få
två hjärtan
att
sammanslå
Vi skulle målas i flytande akvarell
men smetades ihop till grå
Så jag bad dig gå
Höst till sommar
färgblindhet
tror jag fortfarande
inte på
Hej drömmens, strömmens fjäll
Endast ikväll
tillåter jag mig
att minnas dig
i akvarell
Godnatt från Umeå
Eutanasi
som blandats ut med Tramadol
Ett val
Ett kval
Nej, en varningssignal
För förbjudna förbund, i Adams blomstrande lund
har givit mig
kallbrand
och vår älskade psalm, besjunger nu napalm
Ack varför, min Morfeus,
har du skakat Thanatos hand?
Hjärtats budbärare - Erytrocyten
Talade om för mig mitt mål
Jag svalde all din kärlek
Syre, väte, kväve, kol
Jag levde väl
Jag var din själ
Jag pulserade fram i dina kärl
Men du fick mig att reagera
Och jag lät en fri radikal gro
Ett ynka individualistiskt val
En ynka sekund av tappad tro
En trogen träl
Blev Akilles häl
Och du ville inte veta av mig, i dina kärl
Då bad jag dig om en lösning
För dig vände jag mig ut och in
Men du sände dina trupper
Och dödskyssen var min
Ett enda gräl
Har mig ihjäl
En arrest i dina diktatoriska kärl
Fast med minnen från fria tider
Sitter jag nu bakom skammens lås
Förlåt min älskling för våra strider
Min kärlek blir min apoptos
Studieteknik
och det enda du får ut är en efterrap
Så för att sila studielivets knark
faller du ner i dina pappersark
...smakar, lapar och sväljer
ur lektyr som du aldrig själv väljer
Nu sitter alla i fina små bås
och accepterar sina tankelås
Och när vi från biblioteket ska gå
har vi lärt oss att spy på elitnivå
Termodynamik
vill skapa en reaktion
Och trots att entropi
är fysikens lag
försöker du strukturera oss
Släpp mig
Så släpper jag dig
fri
Så får vi se om vi
attraherar
Halleluja
Rykten gick om ett magiskt bud
Som den älskade skapade för att hitta Gud
Det lät nog sånär som ett rop i misär
Ett högt tal om att leva som du lär
Så förvirringens kung komponerade det enkla
Halleluja
Din tro var stark men utan grundlig bas
Tills du såg henne dansa i full extas
I flera dar höll hon dig kvar
Hon slog sönder din tro och gjorde dig bar
Och från dina läppar tog hon fram
ditt
Halleluja
Älskling, du har varit här förut
Du känner detta rum, du vet hur det ser ut
Nu står maktens våg, där lyckan låg
Nej, kärlek är inget segertåg
Det är ett kallt och ett brustet
Halleluja
Fast det fanns en tid då hon fick se
Dig skratta, gråta, slå och le
Så kom ihåg när hon fanns i dig
Och hela världen rörde sig
Och varje andetag ni tog var ett ärligt
Halleluja
Du sa att hennes fåfänga hade valt
Detta ord, och gjort det naket och kalt
Men i varje ord finns en glöd
Och alla får finna sitt eget stöd
I det heliga eller det brustna,
Halleluja
Jag tager dig Världen
Skrattade och lekte med mig, retades med mig
Jag blev nyfiken på Dig trots att Du var flyktig
och så m a k a l ö s t flörtigt långt borta
På sommaren försökte Du värma mig,
och ja,
jag smalt för lätt i Ditt leende
Jag förälskade mig och hoppades på Dig
men Du fanns
alldeles
för tillgänglig
Du ville värma så många och älska så många
----- att jag blev avundsjuk ------
Under hösten hade vi vårat gräl
Du mötte mig med en rå kyla och trodde att Du kunde skrämma bort mig
Du grät och slog och
jag trodde
att en del av oss dog.
Att vår kärlek ville gå ner med solen och falla med löven
Och så drog Du ditt kalla vintertäcke över Dig
och Du bäddade in Dig, låste in Dig bakom en vit fasad
Tystnaden låg över gator och hus och
Du
var borta
Men sedan förstod jag, att Du i vinterskruden tänkte, väntade och vågade
Då kylan låg som kallast
så öppnade Du din dörr för mig
och släppte mig nära
och lika överrumplad som jag blev, lika säker var Du på mig
Och Du höll Dina armar utsträckta
För vi hade klarat oss igenom förälskelsen, kärleken och tvivlet
och jag förstod nu
att Du hade väntat och hoppats på mig
som jag väntat på Dig
Åh Världen vad jag blivit kär i Dig!
Dragningskraft från avgrunden
Så kväver du mig och jag kan inte andas
Som om jag e x p l o d e r a
Så känner jag jag när hat och kärlek blandas
För minnen svider
fast blodet glöder
när två händer möts
Likt en brasa mitt i natten
Så värmer du mig när mörkret känns nära
Men med gråten fast i bröstet
Så värjer jag mig för allt jag tvingas bära
För svåra tider
ska nya föda
när två händer möts
Kontakt
När fötterna värker och vägrar att gå
Hör jag inte dess vädjan
Jag fortsätter framåt och kan ej förstå
denna gråtande vädjan
Och utan skor på klippig sten
fötterna blottas i nya sår
Ja, längst där ner på smala ben
de ej kontakt med hjärtat får
Ej förrän efter de tusende steg
jag beslutade att slå mig ner
och så en smärta i kroppen steg
från såren som var mer än fler
Nu fötterna, de svullna var
ej längre lik de mina
Det enda som jag hade kvar
var klumpfötter i pina
Så fötterna de dog av smärta
och nu så går jag ingenstans
och kvar så finns ett fängslat hjärta
som vill tillbaks tills det som fanns...