Vår -08
...alla kaffekoppar på uteserveringarna
...alla solglasögon
...alla barfota fötter i sommarskor
...alla engångsgrillar
...alla vitsippebeklädda diken
...alla ljusa timmar
...alla härliga färger på kläderna
...alla fåglar som kvittrar febrilt
...alla som vågar sig ut för att sola
...alla parker
...alla solnedgångar
...alla utekvällar
...alla flörtiga blickar
...alla varma asvaltsvägar
...alla vi som lämnar vinterdvalan
SLUTET PÅ DEN BLINDES ILLUSION
Jag har tänkt.
Nog självfallet har jag tänkt alldeles för mycket.
Är väl en dålig samt en god egenskap på samma gång.
Men nu ska det våras för en ny era i mitt liv.
Slutet på en väntan, en illusion, en fix ide'.
Ska inte tänka på mycket och inte leva på hjärtslag som slog för på tok för längesedan.
Ville behålla, fortsätta förundras och njuta.
Men i tankarna sker inte så mycket mer.
Det liksom s t a g n e r a r.
Tills verkligheten inte ser den minsta ut som i tanken.
JAG finns ju självfallet kvar. Kanske något klokare nu.
DU finns ju självfallet kvar. Närmare och med mer distans än innan.
VI finns ju självfallet kvar. Trots lite mer olikt än förut.
Förut förlitade jag mig till att jag var schizofren. Inte bokstavligt talat (till er som blir förskräckta)
Utan som ett sätt att komma undan.
Liksom förr fanns det två av mig, låt oss kalla mig person 1 och person 2
Person 1: DU är min kompis
Person 2: ...Jag är kär i DIG, förstå! Jag tänker på DIG alldeles för ofta, drömt om DIG alldeles för ofta, fylleringt DIG alltför ofta... -Förstå-
Person 1: Vad söt hon är, DIN tjej!
Person 2: Vad söt hon är, DIN tjej, fin go och underbar. Vad fin och underbar även DU är. Jag klarar bara inte av ER ihop. -Förlåt-
Person 1: Jag har börjat dejta *piiip*
Person 2: Jag skiter i honom, han är grå, osynlig och ingenting. Ett tidsfördriv. Jag väljer DIG varenda gång. -Förstå-
Som ni ser!! Schizofren!
Och som ett tillägg, Person 2 talade aldig, utan levde och förblev i mina tankar.
Och därefter min slutsats!
Jag har tänkt.
Nog självfallet har jag tänkt allför mycket.
Men nu är Jag hel igen. Ett kluvet Jag har försonats.
Och till DIG min vän. Ett OSS blir aldrig verklighet.
Där var det sagt.
Från handen skrivet, i själen beslutat och ur hjärtat accepterat.
Hejdå dåtid.
Nu kommer våren tillbaka
