För komplicerat
Ibland längtar man tillbaka till lågstadiet,
då kärlek
var att fråga chans
på en lapp.
Kryssade han i Ja var man ihop.
Enkelt, klart och bra.
Nu i takt med att vi blir äldre
har vi gjort allting för komplicerat.
Man ska inte verka för intresserad.
Man ska vara kall, sexig och säker.
Varför?!
Varför får inte jag ta i dig när varje del av mig vill.
Varför får jag inte skrika ut `jag gillar dig´?
Varför jag jag inte skriva en lapp, fråga chans rakt upp och ner.
Rakt upp och ner.
Upp och nervänt.
Det är vad det är-
Kärlek är i sig enkelt.
Känslan när det
pirrar
i
magen,
---är enkel---
Men sen när vi beslutar hur vi ska visa att vi är intresserade
gör vi allt
komplicerat
Fel
I framtiden ska jag skrika ut
Jag gillar dig
Sidereus nuncius
Ta av dig kläderna. - säger du åt mig.
Jag vägrar.
Ta av dig din jacka åtminstone?
Jag vägrar.
Knyt upp dina skor. - säger du och knyter upp dina egna.
Jag vägrar.
Så ser du på mig.
Oförstående.
Och du klär av dig.
Tar av dig
din tröja,
dina jeans,
dina underkläder.
Så ser du på mig.
Och jag ser på dig.
Ta av dig dina strumpor också! - befaller jag.
Och du
tar av dig dom
och står n a k e n framför mig.
Jag står fullt påklädd.
Du är vit och sårbar.
Jag ser på klockan och säger att jag måste gå.
Jag kliver på dina kläder på vägen ut.
Och du ser på mig.
Oförstående.
Kramp
Visst är det konstigt..
Här skapar jag en blogg,
Jag som älskar att skriva, älskar ord meningar och saker som betyder något.
Och för en gång skull i mitt liv har jag fått kramp i mina fingrar.
Meningarna skrivs
bara för att raderas
och försökas skrivas om. Bara för att raderas igen.
Vad är o r d e n egentligen?
En reflektion av mig själv?
Haha,. isf skrattar jag åt mig själv, då jag inget har att skriva!
Jag har funnit det enklare förr.
Enklare när hjärtat
sved,
brände
och bultade förgäves.
Enklare när själen
skrek,
kved
och väntade på räddning.
Då fanns det liksom något jag ville få ur mig, Som lättades och lindrades om jag fick skriva.
Men nu vill jag skriva, tankarna flödar och känslor .
men ändå vägrar fingrarna krampaktigt dela med sig av allt.
Det är som om jag vill
behålla
varje
gnutta
lycka.
För lycklig tror jag faktiskt
att jag är.
Vet inte vad det är som förändrats, egentligen.
Kanske ingenting.
kanske är det solen.
Kanske är det tanken på ett folktomt gg, du och jag.
Kanske är det bara jag.
Eller tiden?
Eller vem fan bryr sig ?!
Skit samma vad det är som gör mig lycklig. Det spelar ingen roll!
Ibland får man passa sig, för att inte analysera och fundera för mycket!
Hejdå, Är lite trött nu. Ont i fötterna efter jobbet.
Och hungrig på Michaels hamburgare som ligger på grillen.
Och trött på att skriva (FÖRLÅT!)
Ljudet från grannfesten når sin väg fram till mig och denna dator,
och påminner om
gårdagen
morgondagen 
och nuet.
