fiffigteelin

Visst är det konstigt..
Här skapar jag en blogg,
Jag som älskar att skriva, älskar      ord     meningar   och saker som betyder något.

Och för en gång skull i mitt liv har jag fått kramp i mina fingrar.
Meningarna skrivs
bara för att raderas
och försökas skrivas om.           Bara för att raderas igen.

Vad är   o r d e n   egentligen?
En reflektion av mig själv?
Haha,. isf skrattar jag åt mig själv, då jag inget har att skriva!

Jag har funnit det enklare förr.
Enklare när hjärtat
sved,
brände
och bultade förgäves.

Enklare när själen
skrek,
kved
och väntade på räddning.

Då fanns det liksom något jag ville få ur mig, Som lättades och lindrades om jag fick skriva.
Men nu vill jag skriva, tankarna flödar och känslor .
               men ändå vägrar fingrarna krampaktigt dela med sig av allt.

Det är som om jag vill
behålla
varje
gnutta
lycka.
För lycklig tror jag faktiskt
att jag är.
Vet inte vad det är som förändrats,   egentligen.

Kanske ingenting.
kanske är det solen.
Kanske är det tanken på ett folktomt gg, du och jag.
Kanske är det bara jag.
Eller tiden?
Eller vem fan bryr sig ?!

Skit samma vad det är som gör mig lycklig. Det spelar ingen roll!
Ibland får man passa sig, för att inte analysera och fundera för mycket!



Hejdå, Är lite trött nu. Ont i fötterna efter jobbet.
Och hungrig på Michaels hamburgare som ligger på grillen.
Och trött på att skriva     (FÖRLÅT!)
Ljudet från grannfesten når sin väg fram till mig och denna dator,
och påminner om
gårdagen
morgondagen 
och nuet.