fiffigteelin

När fötterna värker och vägrar att gå
Hör jag inte dess vädjan
Jag fortsätter framåt och  kan  ej  förstå
denna gråtande vädjan
Och utan skor på klippig sten
fötterna blottas i nya sår
Ja, längst där ner på smala ben
de  ej  kontakt  med  hjärtat  får

Ej förrän efter de tusende steg
jag beslutade att slå mig ner
och så en smärta i kroppen steg
från såren som var mer än fler

Nu fötterna, de svullna var
ej längre lik de mina
Det enda som jag hade kvar
var klumpfötter i pina

Så fötterna de dog av smärta
och nu så går jag ingenstans
och kvar så finns ett fängslat hjärta
som vill tillbaks tills det som fanns...